Last Friday we went to yoga. On Saturday we played badminton, looked some more for the elusive engagement rings and went to a housewarming party. On Sunday we did next to nothing and spent the day watching newer and older Bond films.

An entire autumnal day in the sofa called for the bead boxes to be brought out and apart from disassembling a few old necklaces to reuse the beads, this black and white was made with tiny, tiny, tiny black pearls and even tinier white ones, and bigger jet blacks. Fastened in the front with a silver rose clasp and with wafer thin silver discs at the ends. They are strung on nylon wire and fastened with crimp beads.

ps. Today we designed and ordered our rings from an utterly charming ring smith. In three weeks or so we, and you, too, will know what they look like. ds

Engagement rings

So yesterday we found engagement rings! We decided early on to have two sets, one ‘real’ and one for travelling etc. These are our travel kit and interim rings while we try to decide on material(s), design and budget for the proper ones. We really like these, even if they’re just in stainless steel and glass =)

För att vara säkra på att hinna med 11:24-tåget från Tanumshede till Göteborg gav vi oss av i god tid från ett gråmolnigt Grebbestad och tillbringade en bra stund på tågstationen. När tåget väl kom visade det sig att det var för långt och dörren vi skulle in genom därmed utanför plattformen, så vi fick baxa in cyklarna från marken nedanför – tur att vi inte är rullstolsburna.

Två och en halv timma senare låste vi in våra väskor på Centralstationen och cyklade på de märkligt lätta cyklarna genom stan till Cykelkungen där vi lämnade in dem och återigen stod cykellösa efter vår lilla tur längs kusten.

Innan avfärd dag 5 fick vi en guidad bi-safari hos gårdens bisamhällen där hundratusentals små krabater odlar honung i ett genialt system och sedan var det upp på sadeln igen. Första sträckan för dagen blev till Fjällbacka, en sträcka som trevligt nog till stor del gick över småvägar där man kan cykla i bredd och prata med varandra. Väl framme åt vi en trevlig lunch i ett fantastiskt hus hos andra bekanta till D och fick en guidad tur som började över Vetteberget och ned genom Kungsklyftan med gigantiska klippblock hängandes över huvudena, och sedan genom den fina lilla staden som klättrar uppåt från bryggorna. Även här var det utförsäljning av säsongen som gällde, medan kanske de bofasta laddade inför nästföljande helgs tävling – det årliga VM:et i makrillmete.

Lite gråare skyar hängde över oss när vi gav oss iväg mot Grebbestad och vår sista natt på västkusten. Här går cykelspåret längs väg 163 och det är mest att trampa på för att komma fram. Ungefär vid Långesjö ligger det en stor outlet för tränings- och friluftskläder för den som inte har shoppat klart på bryggreorna. Som i de flesta outlet:ar var mycket något billigare än i en vanlig affär men en hel del höll nog samma pris som vilken Intersport som helst i Stockholm.

I Grebbestad tog vi in på Grebbestads camping vid södra infarten, en gigantisk campingplats med hundratals vad vi förstod fast uppställda husvagnar. Minigolfbanan såg trevlig ut, men priset var ganska hutlöst eftersom de tvingade oss att lösa medlemskap i SCR, Svenska Camping- och Stugföretagares Riksorganisation, för att få slå upp vårt tält och priset för en natts tältande blev därmed trehundratjugo kronor – knappt tre gånger så mycket som på de andra campingplatserna. Nu när jag kontrollerar priset på deras hemsida ser jag att cykelcampare enligt prislistan har ett billigare pris än bil- och husvagnscampare, men att vi fick betala som för en husvagn. Värt att hålla ögonen på, eller helt enkelt att hitta en camping som inte kräver medlemskap i SCR som ändå skulle ha fördubblat vårt normala nattpris.

Grebbestad verkade redan ha stängt för säsongen när vi vandrade in till stan för att äta middag och vi vek av en gata för tidigt för att hitta till restaurang Telegrafen som vi fått tips om tidigare. Istället hamnade vi på Hertigen, som serverade oss en hamburgertallrik bestående av just bara en stekt hamburgare och pommes frites. Men de hade förvisso öl också och vi hade ändå drabbats av Grebbestads nedslagna och övergivna stämning så vi åt upp och promenerade tillbaks till campingen för att sova.

Bra att veta Kolla lite på campingplatsernas webbsidor innan ifall du inte är eller vill bli medlem i SCR så att du vet vilka alternativ du har och vad en tältplats verkligen kostar.

Min fantastiska D började dagen med att åka och handla en riktig lyxfrukost som vi åt i solen utanför tältet medan de riktiga camparna, de med husvagnar, verandor och verandatält, började plocka ihop sina små hus för säsongen – som för mycket annat var det här sista helgen campingen höll öppet. Sedan började jakten på cykelslangen, först telefonledes. Cykeluthyrningen i byn hade inga reservdelar och inte heller bilfirmorna. Men från alla håll hörde vi samma sak som jag blivit tipsad om från bensinmacken föregående kväll: om någon har, så är det Gunnar i Bovallstrand. Ingen visste riktigt vad Gunnars affär hette eller hur man fick tag i honom, men säkert visste alla man frågade i Bovallstrand var han fanns om man bara frågade nere vid hamnen. D gav sig av på den friska cykeln för att försöka hitta denna mytiske man och avverkade på vägen ett par byggvaruhus, en otrevlig Statoilmack och en järnfirma som inte heller förde några cykelslangar. I Bovallstrand hittade han mycket riktigt Gunnars järnhandel med det mesta man kan behöva och, undanstuvad i en låda, utanför sin förpackning och förmodligen kvar av en ren händelse, en endaste liten cykelslang av rätt dimension! Snabbt packades tältet ihop, slang byttes och vi ägnade oss istället åt att vara turister i Hunnebostrand.

Hunnebostrand vinner nog priset som ’charmigaste samhälle’ vi besökte med en känsla av att vara både en sommarstad och en vacker plats där folk faktiskt bor. Om jag skulle hyra ett sommarhus på någon av platserna vi cyklade förbi blev det nog här. Glass att äta som lunch nere på bryggan hade de också och så mycket rea att vi blev tvungna att shoppa lite mer kläder som fick spännas utanpå de ganska svällande packväskorna. Men ganska snart rullade vi åter iväg norrut mot dagens ganska närliggande mål, D’s kusin utanför Hamburgsund.

Vägen mellan Hunnebostrand och Hamburgsund är inte så värst lång, ca 20 km, och inte så högt trafikerad på en lördag i augusti. Efter Sandbäck svängde vi väster ut på en liten mindre väg i vacker slinga runt Heestrand, där det också finns ett vandrarhem, innan vi hittade den lilla, lilla skogsvägen ut till kusin H. En mycket trevlig kräftskiva med bl a tokiga västkustiska kräftor – som inte har vett att bli röda när de koks – följde efter en efterlängtad dusch.